Förakt

Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. (Luk 6:37)

Att drabbas av andras förakt gör ont. Speciellt när vi är psykiskt sjuka och extra känsliga.

Jag har jobbat hårt för att inte ta åt mig av andras fördomar och förakt. Först fick jag ta itu med mitt eget förakt för svaghet. Jag hade lika många fördomar mot psykisk sjukdom som andra har. Det tog lång tid att sluta förakta. Efter att jag bearbetat mitt eget förakt hade jag parallellt skapat en mur mot andras förakt. Idag studsar föraktet oftast tillbaka på sändaren.

Vanan eller ovanan att stoppa människor i olika fack tjänar till att skapa något slags förenklad ordning. Det är en svartvit ordning. Världen är emellertid inte svart eller vit utan komplex och full av nyanser. Vi föraktar och demoniserar bara dem som vi inte känner. Vi har något att lära av alla människor. Vi gör oss själva en tjänst när vi inte rangordnar människor.

Jag försöker att inte döma andra. Det är inte lätt och jag faller dit ibland. Jag försöker komma ihåg att det är så mycket jag inte vet om andra och varför de handlar som de gör. Om man själv vill slippa att bli utdömd av andra så kan man börja med att inte vara så fördömande.