Jag läste en lärorik historia om en fjäril som hade börjat ta sig ur sin puppa. En person ville hjälpa till och bände upp puppan så att fjärilen lättare skulle ta sig ut. Det blev fel. Fjärilen var inte tillräckligt stark för att klara övergången. Den hade behövt bygga upp sin styrka genom att själv ta sig ut ur puppan. Här blev hjälpen fjärilens fall och död.

Likadant tycker jag det är med psykisk sjukdom. Det går inte att hjälpa för mycket. Man måste bygga upp sin styrka inifrån. Även hur gärna vi än vill låna vår styrka till de psykiskt utsatta så måste man själv bygga styrka. Det betyder självklart inte att vi ska skita i psykiskt sjuka människor. Dessa behöver bli inkluderade och få stöd i sina strävanden. Och vänlighet kan det aldrig bli för mycket av.