Jag kan förstås bara prata för mig själv men jag har noterat följande samband: Ju tommare liv desto större behov att konsumera.
Jag har förvånats över mitt habegär för jag var sannerligen inte girig när jag var ung. Konsumtion stod lågt på priolistan då. Kultur stod däremot skyhögt. Och jag lånade gärna böcker på bibliotek. Det var inte alls viktigt att äga böckerna. Musik strömmade ur radion och var inget jag lade pengar på. Jag hade inget behov av att äga videofilmer.
När mitt liv blev tomt blev jag också ekonomiskt fattig. Och då när jag verkligen inte hade råd med konsumtion hade jag ett mycket stort behov av att äga saker. Jag var helt enkelt tvungen att fylla mitt liv med något. Jag gick också upp i vikt av samma anledning.
Nu börjar jag komma i fas med mig själv och ägandet blir mindre viktigt igen. Jag fyller mitt liv med sådant som är värdefullt för mig. Och det är inte shopping.
Som frisk och arbetsför har jag råd att konsumera mer samtidigt som det blir mindre viktigt. Det handlar förstås mycket om tid. Jag har inte längre oceaner av tid då jag är sysslolös. Sakta börjar min tid fyllas av meningsfulla aktiviteter. Jag behöver inte gå på stan för att shoppa bort känslan av lågt värde.
Pengar intresserar mig eftersom det har en sådan avgörande betydelse för vår livsstil. Vad vi lägger våra pengar på är otroligt viktigt. Jag ska fundera vidare om pengar och jag ska bli mera medveten om vad jag spenderar pengar på. För det kan jag påverka.