Jag tror att det mest värdefulla jag äger är min starka tro. Jag tror på att allt är möjligt. Jag tror att jag ska klara de utmaningar jag antar. Jag tror på människans uppfinningsrikedom och problemlösningsförmåga. Jag tror på att det goda kommer att segra över det onda. Jag TROR helt enkelt.

Jag börjar förstå att alla människor inte har en sådan tro som jag har. Och utan en tro på att saker är möjliga blir det väldigt svårt att ro saker och ting i hamn.

Jag har också en kristen tro. Men det är faktiskt inte den jag pratar om nu. Nu tänker jag mer på alla gånger vi inte försöker för att vi tror att vi ska misslyckas.

Ja, det kan ta lång tid och vara väldigt svårt att klara av en utmaning. Vem som helst kan bli nedslagen av svårighetsgraden. Men om vi inte försöker finns det ju inte någon chans i världen att nå framgång.

Är det så att vissa välsignas med tro och andra inte? Antingen har man det eller så har man det inte. Det är i så fall väldigt orättvist som så mycket annat i denna värld.

Vi kallar varandra för lata och bekväma. Vi säger att folk inte bryr sig. Vi retar oss på att andra är själviska. Kanske det i själva verket är ett utslag för bristande tro och tillit till det goda, på att vi kan göra skillnad.