Först levde jag i en värld som var svart och vit. Jag var extrem i mina ståndpunkter, lyssnade inte på andra sidan och hade färdiga svar.
Sedan dök jag ner i galenskapen. Jag fick vanföreställningar och ny information. Jag blev sjukt förvirrad och visste varken ut eller in.
Jag fick reda, reda och reda i många år. Det tog lång tid att skapa ny ordning. Ordningen jag skapade är ny, annorlunda från livet före galenskapen. Världen är inte längre svart och vit utan full av nyanser. Det finns inga färdiga svar och verkligheten är något vi själva skapar.
Att saker och ting inte är konstanta eller givna är hoppfullt. Vi kan påverka det som sker. Vi kan alla arbeta för att världen ska bli bättre. Vi kan göra skillnad.
Jag har lärt mig att lyssna på andra. Jag tror inte längre jag vet bäst. Och jag tror att vi tillsammans kan uträtta nästan vad som helst.
När jag lyckades att skapa ny ordning ur kaos växte också min tilltro till mänskligheten. Kan jag så kan också andra. Jag är hoppfull inför framtiden och vår förmåga att lösa konflikter och problem. Synen jag har på mig själv idag har lett till en annan syn på mina medmänniskor. Jag förväntar mig mycket mer av andra idag. När jag höjde mig själv höjde jag samtidigt alla andra. Självrespekt leder till att man även respekterar andra mer.