Can you help me I’m bent
I’m so scared that I’ll never
Get put back together
Keep breaking me in
And this is how we will end
With you and me bent

Bent av Matchboxtwenty

Jag vill gärna vara en röst från botten. Många på botten saknar orden och självförtroendet att berätta fritt. Jag vill berätta hur det känns att vara utestängd från det vanliga liv som de flesta lever. Hur det känns att sakna arbete och löneinkomst, egen familj, ett socialt liv och att må psykiskt dåligt. Hur det känns att leva ett liv som stagnerat och när de viktigaste relationerna man har kanske är med psykiatripersonal. När samhället blandar sig in i ens liv och låser in en.

Jag brukade tänka att jag wallraffade i hur det är att vara psykiskt funktionshindrad när jag nu hamnat i denna rävsax. På något sätt måste man finna mening även i det till synes meningslösa. Jag skrev av mig det jag inte vågade säga. Det var mycket ilska och bitterhet riktad mot andra som inte kunde ge mig det jag ville ha. Mitt liv tillbaka.

Det är svårt att ha vettiga relationer när man inte vågar säga vad man tycker och känner, när man alltid känner sig i underläge och är vettskrämd att bli övergiven. Jag blev mesig vilket jag inte är när jag är frisk. Jag har varit så fruktansvärt rädd. Jag vet att det inte bara är jag som tagit stryk. Det har inte varit lätt för någon som stått vid min sida.

Och så ska man berätta för läkare och andra hur man känner när man är förvirrad och fattar noll. Då framstår man lätt som dummare än vad man är. Det är en så djävla hopplös situation. Jag blir så trött och ledsen när jag tänker på vilken soppa det är.