Jag har överlevt min djupa kris och det har även feministen i mig gjort med råge.
Jag tänker inte vara det andra könet! Jag tänker varken vara statist eller spela birollen. I mitt Universum ska jag ha huvudrollen!
Att blunda för verkligheten förändrar inte den. Jag är en kvinna av min tid med allt vad det innebär. Tyvärr kan jag inte frigöra mig från alla hinder och begränsningar som omger oss kvinnor. Det är strukturer som finns där varken jag vill det eller ej.
Men jag tänker prata om min verklighet och min sanning. Även om jag trampar på ömma tår i storlek 44. Feminist är ett skällsord för många, både för kvinnor och män trots att feminister är fredliga kvinnor som kämpar för självklarheter. I alla fall sådant som är självklart för män.
Jag har fått kämpa för min frigörelse. Det fanns alltför många som ville trycka ner mig och tysta mig. Jag värjde mig mot att min roll skulle vara den av beundraren där jag är en kvinna som beundrar män av det enda skälet att de är män.
Män har en lika stor utvecklingspotential som kvinnor har. Att bevara status quo missgynnar även männen. Alla människor oavsett kön tjänar på att frigöra sig från trånga roller. Jag önskar att vi vore mer generösa mot varandra i vår kamp för att frigöra oss från konstlade och historiska begränsningar.