Det gjorde mig gott att resa till Budapest. Efter min kris har jag fått en mera positiv inställning till mitt ursprung och jag har blivit nyfiken på den ungerska kulturen. Med dagens teknik öppnas helt nya möjligheter och nu lyssnar jag på ungersk radio hemma. Jag har en dröm att lära mig prata flytande ungerska och en dag kanske det blir verklighet. Utsikten att bo ett par år i Budapest hägrar.

Jag känner mig lite annorlunda efter Budapest. Jag behövde verkligen komma dit. Det var en bit som fattades. Jag upplever att mitt livsrum vidgats. Det kommer inte att ta 21 år innan jag reser dit igen. i Budapest finns människor jag vill lära känna bättre och saker jag vill uppleva. Jag har också släkt i Rumänien, närmare bestämt Transsylvanien som tidigare hörde till Ungern, och i oktober är jag bjuden på bröllop. Tyvärr har jag ingen möjlighet att resa. Transsylvanien finns på min att-resa-till-lista.

Så jag flög till Budapest trots att jag är flygrädd. Det har blivit normalt för mig att göra saker jag är rädd för. Vägen tillbaka till ett nytt liv har gått genom att besegra rädslor och jag kommer att fortsätta flyga för jag älskar att resa till andra kulturer.

Jag känner mig genuint tillfredsställd efter min utflykt. Jag har träffat släktingar som jag har saknat och relationerna har fått en nystart. Jag har shoppat loss och ätit gott. Jag har besökt ställen jag längtat efter och upptäckt att min ungerska inte är så dålig som jag trodde. Och så är jag allmänt förtjust i huvudstäder, storstadspulsen och att titta på folk. idag är Budapest som vilken storstad i väst som helst. Trabant och Skoda är ett minne blott, folk klär sig modernt, utbudet är större och luften är renare. Det gör mig lycklig att Ungern är självständigt från Ryssland. Man känner doften av frihet i luften. 🙂

Men det finns smolk i glädjebägaren: Det politiska klimatet och då framförallt allt flyktingpolitiken. It´s a shame! 🙁