Min sjukdomstid var lång. Jag lärde mig att värdesätta tiden. Jag lärde mig att skifta fokus till sådant som är väsentligt. Resten av min levnadstid vill jag lägga på viktiga saker och att inte öda tiden.
Det är lätt att tro att vi har hur mycket tid som helst. Sjukdomen ledde till ett uppvaknande där jag har lärt mig att skifta fokus till sådant som är viktigt för mig. Jag har också lärt mig att använda min tid mera effektivt eftersom jag inte direkt flödar av energi.
Jag tror på kvinnokraft! Jag tror framförallt på kvinnor som lägger sin tid på annat än viktfixering och utseende. Kvinnor som använder sin kraft till att påverka och göra skillnad. Vi skulle vara en betydligt större kraft att räkna med om vi använde vår intelligens och energi till att skapa det samhället vi vill ha.
Du kan anklaga mig för att vara okvinnlig. Jag tar det som en komplimang. Då går mitt liv inte ut på att behaga. Jag fördrar att vara obekväm framför att vattna någons ego! Jag bestämmer själv vilken roll jag ska spela. Och jag vägrar att ha birollen i någon annans drama!
Nej, jag tycker inte att jag tänker för mycket. Jag tycker däremot att många tänker för lite. Och en dag kan det vara för sent att göra allt det där du ville göra av ditt liv. Vår tid är så otroligt dyrbar! Ödsla den inte på strunt!