Jag gick in i min första psykos under mars månad 1996. Det var ingen tillfällighet. Den som inte blir lite galen på våren är inte riktigt klok.
Nu händer det härliga saker i naturen. Solen börjar värma på ett hemtrevligt sätt och man kan vistas ute och vara lite mer social igen. Efter vinterisoleringen och osynligheten bakom vinterkappor, mössor och halsdukar är det som att bli utsläppt på grönbete bland de andra befriade kossorna.
Det är lika häftigt varje år. Jag fattar knappt att januari och februari är över och att det dröjer många månader tills nästa gång. Nej nu väntar april, maj, juni, juli, augusti och september. Och jag lovar att jag inte ska klaga på värmen i år.
Sverige på våren är obetalbar. Man klär av sig plagg efter plagg (det är nästan som att spela klädpoker och det vet ju alla HUR kul det är). Man får gå strumplös i sandaler och använda sina Ray-ban (så man känner sig så där häftig som man bara gör i solglasögon) och då kan man kika på vem man vill utan att det syns.
Ja jag vet. Det finns något som heter aprilväder också. Kanske väntar ännu en snöstorm innan våren är här för gott (denna gången). Men denna helgen har jag invigt solstolen för i år och fått lite klädsam färg i ansiktet så just nu förtränger jag att april står mellan mig och maj. 😀