Det sker ett romantiserande och idealiserande av flydda tider. Främst är det vita män som står för detta. Och det är inte så konstigt eftersom de hade sin storhetstid då.
Men världen håller på att förändras och det är inte möjligt att vrida klockan bakåt. Många vita män beter sig som bromsklossar för utveckling. Det globala samhället är här för att stanna och marginaliserade grupper vill också ha sin rättmätiga del av kakan. De flesta bekänner sig till ett jämlikhetsideal men när det kostar dem något på det personliga planet så betyder jämlikheten inget. Många tänker nog att det är någon annan som ska betala. Det är den vanliga diskrepansen mellan ord och handling. Det är så lätt att prata fint.
Vi måste vara konstruktiva. Ja, förändringar är ofta skrämmande. Vi vet inte vad vi får. Men vi måste försöka vara modiga när förändringens vindar blåser. Annars är vi bara små lortar som Astrid Lindgren säger. Jag önskar att alla försökte vara konstruktiva istället för att vara rädda bakåtsträvare.
Det var faktiskt inte bättre förr. Gångna tider hade sina problem. Det är lätt att göra sig illusioner som inte har någon grund i verkligheten. Jag uppmanar alla (vita män) att göra något mera kreativt och konstruktivt av sin kraft och tid än att dvälja i illusioner om flydda tider. Det är över. Vi är här och nu och vi behöver samarbeta över könsgränserna för att få ett bra samhälle för alla.