I Sverige spenderar vi mycket tid inomhus under många månader om året. Vi som går i skola, arbetar eller är aktiva i samhället på andra sätt träffar människor på ett naturligt sätt. För daglediga ser bilden annorlunda ut.

I många länder med ett annat klimat kan man spendera tiden utomhus hela året. Man kanske lever närmare varandra och är del av det sociala på ett mera naturligt sätt. Där blir kulturen en annan än i kalla Sverige.

Jag har läst att fler psykiskt sjuka återhämtar sig i Indien än i Sverige. Det skulle bero på att de sjuka är en naturlig del av det indiska samhället och lever nära och i gemenskap med övrig befolkning. Integrationen i samhället sker automatiskt så att säga. Jag vet inte om det stämmer.

Jag tror att det svenska klimatet är en viktig faktor för hur kulturen ser ut i Sverige. Mörkret i norr, avstånden och kylan försvårar de mellanmänskliga mötena. Vi kommer mest i kontakt med personer vi redan känner.

Jag har en vision om att alla ska ha en rätt att vara del av samhället. Ingen ska behöva leva isolerad eller i utanförskap. Främst tänker jag på att det ska finnas en rätt till arbete, lön och gemenskap. Precis som i skolan ska alla få vara med. Man får helt enkelt hitta platser till alla som vill delta. Att slå ut vissa människor på grund av bristande arbetsförmåga är inhumant. Det ska finnas plats för alla.