I Sverige spenderar vi mycket tid inomhus under många månader om året. Vi som går i skola, arbetar eller är aktiva i samhället på andra sätt träffar människor på ett naturligt sätt. För daglediga ser bilden annorlunda ut.
I många länder med ett annat klimat kan man spendera tiden utomhus hela året. Man kanske lever närmare varandra och är del av det sociala på ett mera naturligt sätt. Där blir kulturen en annan än i kalla Sverige.
Jag har läst att fler psykiskt sjuka återhämtar sig i Indien än i Sverige. Det skulle bero på att de sjuka är en naturlig del av det indiska samhället och lever nära och i gemenskap med övrig befolkning. Integrationen i samhället sker automatiskt så att säga. Jag vet inte om det stämmer.
Jag tror att det svenska klimatet är en viktig faktor för hur kulturen ser ut i Sverige. Mörkret i norr, avstånden och kylan försvårar de mellanmänskliga mötena. Vi kommer mest i kontakt med personer vi redan känner.
Jag har en vision om att alla ska ha en rätt att vara del av samhället. Ingen ska behöva leva isolerad eller i utanförskap. Främst tänker jag på att det ska finnas en rätt till arbete, lön och gemenskap. Precis som i skolan ska alla få vara med. Man får helt enkelt hitta platser till alla som vill delta. Att slå ut vissa människor på grund av bristande arbetsförmåga är inhumant. Det ska finnas plats för alla.
Här kan alla bidra till gemenskap eller rättare sagt, visa att ”jag ser dig”. Jag pratar alltid med städare/kaffe teknikern/brevbäraren på kontoren jag jobbat på. Det är så lätt att säga tack när de tömmer din papperskorg eller dammsuger under ditt skrivbord, eller varför inte skvallra lite med kaffeteknikern. Alla dessa behövs och är värdefulla för att din vardag skall fungera. Ta till exempel Frankrike där hälsar man på busschauffören när man kliver på bussen och man skriker ut sitt adjö när man stiger av. Man behöver inte komma så långt söderut för att se en helt annan kultur hur man förhåller sig gentemot varandra.
Så varför inte börja med att säga ”Hej” till en okänd på gatan ”Tack” till busschauffören eller när man fått hjälp i affären, ett litet tack eller hej kanske är det enda positiva den personen hört idag.