Min erfarenhet är att man kan använda allt som kommer i sin väg till att utvecklas personligen. Och då menar jag allt, även det som är negativt.

När man möter människor så händer det saker. Det uppstår kemi, samförstånd, dynamik, friktion, tristess, motsättningar med mera med mera. Efter mötet har något hänt och vi är inte desamma längre. Och vi kan använda alla erfarenheter. Det kan vara svårt att inte döma andra eller att undvika att bli fientlig mot någon men om vi ser varje möte med en annan som en erfarenhet så blir det lättare. Det är helt och hållet en fråga om vilken attityd man väljer.

Jag lär mig saker av precis alla. Ibland lär jag mig hur jag inte vill vara och hur jag inte vill uppträda.

Om det uppstår friktion i mötet med en annan så finns det stor potential till utveckling på båda sidor. Kanske ska vi lära oss att dessa möten är gåvor. Att ständigt umgås med människor som man är lik eller som tycker likadant som man själv leder lätt till att man stagnerar. Ett riktigt dynamiskt team har många olika personligheter som bidrar med olika saker.

Jag möter en del negativitet från min omgivning. Istället för att bli uppgiven blir jag ännu mer motiverad att göra framgång av mina planer. Jag är av den sorten att motstånd triggar mig. Men man behöver även hjälp på vägen. Ensam klarar man inte av att kämpa i motvind hur länge som helst. Och det finns faktiskt människor som vill sträcka ut en hand.

Jag hoppas att du också hittar en hand när du sitter fast!