Blåögd

So I walked under a bus, I got hit by a train
Keep falling in love which is kinda the same
I’ve sunk out at sea, crashed my car, gone insane

Buses and trains av Bachelor girl

 

När jag var barn fick jag ofta höra att ”den som ger sig in i leken får leken tåla”. Det var ofta hårda tag och jag växte upp i tron att jag var en riktig tuffing.

Men på insidan var jag blåögd och blödig. Jag har varit naiv och godtrogen.

Jag har fått mina smällar i livet och jag var inte så tuff som jag trodde. Jag tror faktiskt att det var det enda sättet för mig att lära mig vissa hårda fakta. Jag tror att jag var tvungen att göra mina egna tråkiga erfarenheter för att poletten skulle trilla ner. Tyvärr.

Livets hårda skola har förändrat mig. Jag vet att man kan råka illa ut. Jag har lärt mig att välja mina korståg väl. Vad är jag villig att riskera? Det får inte kosta mer än det smakar. Jag har smärtan i färskt minne. Idealisten blev realist på kuppen.

Har man råkat riktigt illa ut så blir kontentan ofta att ”det var inte värt det”. Jag vet inte var jag står faktiskt, för idag vill jag inte vara utan min kris. Alltså nu när den är över. För jag har verkligen lärt mig viktiga saker om mig själv och andra. Jag förstår bättre hur världen fungerar.

”Det som inte dödar dig gör dig starkare”. Jag tror på detta men jag ska inte bli alltför säker på mig själv. För vi vet ju att ”högmod går före fall”.