Lika viktigt som det är att förstå andra och omvärlden är det att kunna göra sig förstådd. Vi har alla upplevt vanmakten när vi känner oss helt missförstådda av någon.
När jag mådde riktigt dåligt fungerade kommunikationen med andra dåligt. Trots att vi pratade flytande svenska nådde vi inte fram till varandra. Det var som om vi kom från skilda planeter. Jag hade inte ord på mina känslor och upplevelser och de jag mötte hade begränsad förmåga att förstå vad jag gick igenom. Det är mycket mycket frustrerande kan jag tala om.
Jag blev också behandlad på ett stereotypt sätt, framförallt av människor som inte kände mig före sjukdomsutbrottet (personal inom psykiatrin). Jag blev behandlad som om jag var dum och opålitlig. Jag blev också tystad när jag försökte hävda mig t ex genom att prata om min utbildning. Det slutade med att jag inte vågade nämna att jag var högutbildad eftersom jag alltid fick en käftsmäll. Det låter kanske konstigt men många psykiatriker gillar inte att man påtalar att man har lika mycket utbildning som de har. Och personal på lägre utbildningsnivå blir provocerade av att man är högutbildad. ”Glöm din utbildning är budskapet jag har fått. Den är inte giltig längre.”
Jag tror att vi alla har ett djup behov av att bli förstådda. Här har bönen fått en oerhörd betydelse för mig. Gud förstår mig alltid, även när orden inte räcker till. Gud vet precis vad jag går igenom. Han har alltid tid att lyssna och jag får prata om vad jag vill. Jag blir ALDRIG missförstådd av Gud!