I’m a bitch, I’m a lover
I’m a child, I’m a mother
I’m a sinner, I’m a saint
I do not feel ashamed

Bitch av Meredith Brooks

Det är inte självklart att man är snäll mot sig själv. Man kan vara väldigt hård, oförsonlig och överdrivet självkritisk. Det är nog ganska vanligt att vi är ovarsamma med oss själva och har orimliga krav på att nå upp till en viss standard.

Snällhet är underskattat. Man behöver inte vara dumsnäll eller mesig. Man kan vara snäll och ha integritet. Att vara snäll är ett väldigt fint karaktärdsdrag.

Att vi är överdrivet självkritiska och taskiga mot oss själva kan bero på att vi har utsatts för mycket kritik av andra. Av bara farten fortsätter vi att kritisera oss själva. Men så behöver det inte vara. Vi kan ändra på den inre rösten. Det krävs insikt och en hel del arbete. Och samtidigt måste vi sätta stopp för andra som av ren vana kritiserar oss i tid och otid.

Jag började läsa en bok som heter The missionary position Mother Teresa in theory and practice. Jag har tappat lusten att läsa vidare redan efter ett par kapitel. Författaren Christopher Hitchen kritiserar Moder Teresa och hennes gärningar. Jag blir trött och matt. Vem har bestämt att Moder Teresa ska vara perfekt? Det finns inga perfekta människor och vi har ingen rätt att ställa omöjliga krav på andra. Om vi bara skulle göra gott när vi uppnått perfektion så skulle aldrig något gott hända. Om vi vill arbeta för Gud så är det knappast för att vi är felfria utan snarare för att vi behöver Gud.

Det är mycket lättare att kritisera än att skapa något värdefullt!