När jag blev mentalt sjuk och led svårt fick jag höra att jag skulle göra en ideell insats för andra. ”För det mår man bra av”.

Min yrkeskarriär hade abrupt tagit slut och mina inkomster hade minskat. Det var som ett stort svart hål hade rivits upp i min själ. Förlusten var ofattbar. Mina behov var ofantliga och jag fick höra att jag skulle ge till andra.

Jag gick i taket när någon föreslog att jag skulle arbeta ideellt. Jag tycker fortfarande att det var ett idiotiskt råd. Jag var i en situation då jag behövde ta emot massor av familj, vänner och samhälle. Jag var helt tom och hade absolut ingenting att ge andra. Framtidsutsikten att jag skulle arbeta ideellt fick mig att se rött.

Moder Teresa har sagt att man först måste fylla sin egen bägare innan man har något att ge till andra. Lidande människor har stora behov av omsorg från andra. Det är knappast lidande människor som ska se till andras behov.

Nu när jag lagt lidandet bakom mig och har fyllt min bägare och lever det goda livet igen så har jag inga problem med att göra en ideell insats. Erfarenheten av att lida har bara ökat min empati för olycksdrabbade.

Är det så svårt att förstå att människor som lider inte orkar vara generösa? När man har mycket stora ouppfyllda behov så behöver man vara föremål för omsorger av människor som mår bra. Jag tycker istället man ska uppmana människor som lever det goda livet att arbeta ideellt och tjäna andra.

…

”Samma motiv men olika engagemang

Det viktigaste motivet för ideellt engagemang är att få göra gott, att få ge sitt bidrag till något man själv tror på och tycker är viktigt. Samma motiv kommer överst på listan oavsett i vilken ålder man är, om man bor i stad eller på landsbygd, är hög- eller lågutbildad, yrkesarbetande eller arbetssökande, man eller kvinna. Det kan man se i de studier som gjorts över den ideella sektorn i Sverige sedan början 1990-talet.
Där kan man också se att även om motiven är desamma, spelar kön roll för vilken sorts engagemang man väljer. Medan männen dominerar i de insatser som ger möjlighet till makt, påverkan och inflytande, återfinns kvinnorna främst i den sociala delen av frivilliginsatserna.
Sambandet mellan kön och styrelseuppdrag i ideella sektorn är väldigt starkt. Förutom ålder, är kön den starkast särskiljande faktorn när det gäller engagemang i styrelseuppdrag. I åldersgruppen 16-24 år är lika många kvinnor som män engagerade i ideella styrelseuppdrag, men därefter drar männen ifrån. Den allra största skillnaden mellan andelen män och kvinnor i beslutande organ finns inom de socialt inriktade föreningarna, alltså inom det område där kvinnorna allra tydligast är i majoritet. Så även om man som man respektive kvinna går in i ett ideellt engagemang med samma motiv, går man in i olika uppgifter och inom olika områden. Detta trots att kvinnorna i frivilligsektorn i högre grad än männen är högutbildade, har väl utvecklade kontaktnät och kan betraktas som resursstarka.”
…
Katarina Glas
 Samordnare för Ideellt forum i Svenska kyrkan