Vi kan ibland ha en känsla att vi har kontroll över vår omgivning och vad som sker. Men det är en illusion. Livet låter sig inte kontrolleras.
Vi kan inte förutsäga vad som kommer att hända i framtiden. Det finns ett stort mått av osäkerhet som vi måste kunna leva med. Vi kan inte heller veta hur andra människor kommer att bete sig i en viss situation. Vi kan till exempel inte veta vilka människor som kommer att finnas kvar i vårt liv om fem eller tio år.
Jag inser att jag har väldigt lite makt över andra människor. Jag kan inte påverka människor så mycket som jag skulle vilja. Det är en insikt som håller på att falla på plats. Ännu något som jag ska acceptera.
Jag har ont i magen för att jag just nu inte vet var jag har andra människor. Och det är obehagligt. Men när jag har integrerat insikten att jag faktiskt saknar kontroll över hur andra människor agerar så kanske det kommer något gott ur detta också. Kanske blir jag lite klokare. Hittills har jag inte varit med om något ont som inte har haft något gott i sig.
Visst vill jag ha makt och kontroll över mitt liv. Visst vill jag slippa leva med osäkerhet. Men så länge man har relationer med andra så är det inte så det funkar.
Det kommer nog alltid att finnas mera att acceptera. Man lär så länge man lever.