Det är lätt att man definierar sig med olika grupper. Kanske betraktar man sig som svensk, medelklass, kvinna, funktionshindrad, gift, förälder, akademiker, kristen eller något annat.
Jag tror att det är en befrielse att frigöra sig från dessa tillhörigheter och istället rätt och slätt betrakta sig som människa eller till och med en levande varelse bland andra.
När vi frigör oss från grupptillhörighet öppnas nya dörrar. Vi utestänger inte längre personer som inte passar in i vår grupp. Och det är ofta mycket stimulerande och utvecklande att lära känna personer som man kanske inte möter så enkelt.
Jag har definierat mig som psykiskt funktionshindrad ett tag. Till viss del har det haft att göra med att jag inte vill se ner på personer som definieras på detta sätt. Men det innebär en begränsning att placera sig i ett fack. Vi är alla så mycket mera än en beteckning.
Att kalla sig världsmedborgare är positivt tycker jag. Det betyder att jag har något gemensamt med alla andra som bor på jorden. Fast jag sträcker mig ännu längre och känner mig som en medborgare i Universum. Jag hänger ihop med allt som existerar och jag ser planeter och stjärnor som något som också lever.
Att fundera över hur man klassificerar sig själv kan vara väldigt upplysande. Kanske når man insikten att man missar mycket genom att placera sig i ett fack. Kanske ska man hellre göra som Deepak Chopra manar: Det handlar inte om att vara inuti eller utanför boxen utan att helt enkelt göra sig av med boxen.