De flesta av oss tycker illa om att ha tråkigt. Men jag börjar se hur kreativt det är med tristess. Efter det tråkiga kommer insikterna och skapandet. Det blir ett tomrum där det kan födas nya idéer.

Jag fick en ny insikt idag efter att ha varit uttråkad. Jag tänkte att jag kanske kan bli av med min psykiska smärta om jag slutar göra det jag inte vill göra. Jag målar inte för att sysselsätta mig och jag struntar i att promenera när jag inte har lust. Jag sitter hemma och har tråkigt istället.

Jag har sysslat med mycket som jag inte alls ville. En massa friskvård. Långa promenader för att få tiden att gå, ett evinnerligt städande, målat i olja och annat som varit surrogat för det jag inte kunde göra.

Nu ska jag se om jag kan bli av med min smärta. Jag ska hädanefter bara göra saker som jag vill göra. När jag inte har något att göra ska jag inte göra någonting och bara ha tråkigt och se om jag kommer framåt den vägen. Jag ska bli en nej-sägare. Helt ärligt säga att nej det vill jag faktiskt inte. Och ibland säga att ja det gör jag gärna.