Androgyn (av grekiskans aner, man, och gyne, kvinna), ursprungligen avseende en individ som är anatomiskt tvekönad, jämför hermafrodit. Sedan 1900-talet även i psykologisk bemärkelse, en människa med både manliga och kvinnliga egenskaper eller beteendemönster. (Wikipedia)
Jag har manliga drag som jag är förtjust i. Min uppgift i livet är inte att behaga utan att förverkliga mig själv. Min mänsklighet är lika viktiga som min kvinnlighet. Kvinnomallen på 2000-talet är fortfarande för trång. Jag vill också njuta av manliga friheter.
Naturligtvis är det jag själv som väljer hur jag ska uppträda. Jag behöver inte inordna mig i den för trånga mallen om jag inte vill. Visst! Jag får ta konsekvenserna av mina val men det är jag villig till. Det finns folk som ogillar mig men det är viktigare att vara mig själv och vara naturlig än att behaga.
Jag minns hur det var när jag blev tonåring. Jag och mina tjejkompisar hade varit häftiga tjejer tills vi blev upphängda på killarna. Plötsligt var det viktigaste i livet vad killarna tyckte om oss. Vi ändrade oss och blev stereotypa och trista. De flesta tjejer blev lika; lika tråkiga.
Jag undrar hur många häftiga tjejer det finns där bakom kvinnomallen?