En människa ska alltid behandlas som ett mål och inte som ett medel.

Människor utnyttjas. Det finns många som gör profit på andra människor och då menar jag inte bara i kriminell mening. Det är vanligt att vi använder människor för våra egna syften där vi inte bryr oss det minsta om den andres känslor. Vi kanske umgås med någon för att det ger oss fördelar. Vi kanske leker med någons känslor för att det är kul och inser inte hur mycket vi kan såra med vår obetänksamhet.

Jag har läst en hel del i Kate Zambrenos Hjältinnor. Jag läste för länge sedan Simone de Beauvoirs Det andra könet. Och då går tankarna till att kvinnor ofta har varit och är ett medel för en del män. Och det är inte kärlek.

Kärlek är att se den andra människan som ett mål i alla lägen. Jag finns inte till för din skull. Jag finns till för min egen skull! Jag säger inte att jag är bättre än någon annan. Visst har jag också använt människor för egna syften och sårat. Men det är inte OK.

Det är inte förrän vi ser andra människor som mål som vi älskar på riktigt. När vi tycker att den andres välbefinnande är lika viktigt som vårt eget. Då först älskar vi.