Att vara människa innebär att ha olika behov som kärlek, gemenskap och att ingå i något sammanhang. Sedan har vi förstås alla fysiska behov som mat, sömn och aktivitet.
Det kan vara svårt att skilja på äkta och falska behov. Jag har i alla fall det. När jag vill ha det där sjunde paret jeans är det knappast fråga om ett äkta behov. Eller när jag äter glass för att döva tomheten. Det kan i och för sig vara mysigt att ligga på soffan och äta glass men det blir ju rätt tråkigt i längden.
Vi kan skilja på äkta och falska behov genom att mäta hur tillfredsställda vi blir. När jag har varit ute och shoppat brukar tillfredsställelsen vara i några timmar på sin höjd. Därefter är jag hungrig igen. När jag tillfredsställer ett äkta behov är jag nöjd en längre tid.
Vi har också behov av att förverkliga oss. Då måste vi tänka långsiktigt. Kortsiktigt tänkande eller omedelbar behovstillfredsställelse varar inte länge och är sällan konstruktivt. Visst det kan ta väldigt lång tid och vara svårt att tillfredsställa sina äkta behov. Men om vi mår dåligt har vi egentligen inte något annat val som jag ser det.
Det är ofta svårt att ta reda på vad man vill och vad som är ens äkta behov. Man får fundera mycket och känna efter så gott man kan. Är man deprimerad kanske man inte vill någonting och sitter man fast mentalt kanske allt man vill ter sig omöjligt. Under min djupa depression slutade jag drömma och fantisera eftersom jag inte såg några möjligheter. Jag har lärt mig att jag bara drömmer om det finns en chans att jag ska kunna förverkliga mina drömmar.
Den som blir psykiskt sjuk måste ändra på en hel del. Det finns alltid en orsak till att man mår dåligt. Ett sätt kan vara att ta reda på vad som är ens äkta behov. Jag säger inte att det är lätt men att något är svårt får inte hindra oss.
Har vi egentligen något val?