Sinnesrobönen är säkert jättebra. Men jag har läst en annan variant som passar mig bättre. Den lyder ungefär såhär: ”Gud! Ge mig mod att förändra det jag inte kan acceptera”. För visst finns det sådant som är oacceptabelt för oss. Jag har inte för en enda dag accepterat att jag ska vara psykiskt sjuk. Inte en enda dag!
Men jag har accepterat mycket annat. Jag har accepterat att ”det är såhär just nu”. Det har blivit många dagar sammanlagt.
Acceptans är ett mycket kraftfullt verktyg för personlig utveckling. Vi tjänar inte på att förneka eller fly från verkligheten, eller värkligheten som läkaren Gunilla Brattberg kallar det. Det är i verkligheten vi kan förändra. Det är svårt att vara objektiv men man får försöka så gott man kan. Vad kan jag göra just nu i denna situationen? Vad är möjligt? Kanske det är ett pyttelitet steg, som att ge mig ut på en promenad.
Det är smart att jobba med sig själv istället för att rasa över alla orättvisor. Man får se var man kan göra en skillnad. Det är vidare effektivare att jobba med sig själv än med andras ofullkomligheter. Till exempel att ärligt granska sig själv och sina motiv, reflektera över det som händer i vardagen och varför det händer mig och se vilka förändringar och förbättringar jag kan genomföra.
De verktyg som har hjälpt mig mest är nog att acceptera ofrånkomligheter i livet och att vägra acceptera det oacceptabla.