Jag inser att jag brinner för kommunikation. Det är det goda samtalet där vi pratar om sådant som är väsentligt som triggar mig.

Jag har deltagit i en studiecirkel som kvinnojouren hållit i under hösten. Jag har fått nya kunskaper och vi har samtalat och utbytt erfarenheter. Det har berikat mig. Och vi fortsätter att samtala med varandra.

Vi måste våga prata om det svåra. Vi behöver varandra för att förstå det komplexa. Att bara prata om det som är ytligt gör oss tomma. Den här världen är tillräckligt tom som den är. Vi behöver fylla vår värld med mening.

Vad är meningsfullt? Det är förstås personligt. Men hur vi väljer att leva våra liv och hur våra relationer fungerar torde vara meningsskapande samtalsämne för de flesta. För vi är i behov av förändring. Vår jord dignar under trycket från våra ohälsosamma vanor. Mäns våld mot kvinnor, fattigdom och ondska är inga triviala samtalsämnen. Det borde vara högst prioriterat av samtliga.

Jag fylls av en känsla som liknar lycka när jag har deltagit i det goda samtalet. Jag vet också att det gör mig till en bättre människa att reflektera över våra sammanhavanden med varandra. Jag kan bara uppmana alla att våga ge sig in i diskussioner om komplexa saker som är svåra att ta på. Man kan börja med att samtala om vår självkänsla eller vad det är som gör oss arga. Svårare än så behöver det inte vara.