Vi har lagar som ger funktionshindrade rättigheter att delta i samhället. Som jurist har jag varit mycket medveten om att diskriminering är olagligt.

Jag har ansträngt mig för att ta plats i samhället. Jag har bland annat genomgått en arbetsrehabilitering och idag sitter jag med i styrelsen för Feministiskt Initiativ i Karlshamn.

Jag gör det naturligtvis för min egen skull. Jag gör det för att vidga mina ramar och för att bli helt återställd efter min sjukdom. Men jag gör det även för andras skull. Om jag som är utbildad jurist med kunskap om lagar och rättigheter inte kräver min rätt, vem ska då göra det?

Jag är osäker, jag tvivlar på mig själv, jag känner mig otillräcklig. Men jag stannar kvar i olika situationer trots det. För jag har rätt att göra det! Det kan vara lätt att hamna i fällan att diskriminera sig själv. Mina erfarenheter är värdefulla. Så jag fortsätter att ta plats trots obehag. För med tiden blir det lättare och lättare. Men ingen ska säga att det är lätt.

Det är så med rehabilitering och till exempel förtroendeuppdrag. Om man ska lyckas får man stå ut med obehag. Den enklaste utvägen kan vara att strunta i det eftersom det är så jobbigt men då har man inte kommit framåt.

Jag tycker om mångfald. Jag ser gärna människor som skiljer sig från normen ta del i olika sammanhang. Och jag försöker se på mig själv med de ögonen: Jag bidrar också till mångfalden i samhället. Och feministen i mig kräver att jag lever efter FI:s slogan: TA PLATS!