En natt våren 2000 satt jag på balkongen till mitt hotellrum på Yucatanhalvön i Mexico och såg en stjärna falla. Jag visste att jag fick en önskning. Det rådde inget tvivel vad jag skulle välja. Jag önskade mig att jag skulle bli frisk. Det var ett magiskt ögonblick. Plötsligt trodde jag stenhårt på att min önskan skulle uppfyllas.

Min goda vän C drömde en dröm om oss i början av min sjukdom när det var nattsvart för mig. Hon drömde att vi var utomlands och att jag satte mig i cockpit och flög ett plan hem till Sverige. Hon följde med som passagerare trots att hon tvivlade på min förmåga att flyga ett plan. Vi kom hem oskadda. Denna dröm blev så oerhört viktig för mig.

A kom hem till mig en dag. Hon hade fått en ingivelse att gå hem till sina grannar för att sprida det kristna budskapet. Hon blev inkörsporten till kyrkan som ledde mig till bibelskola och viktiga kunskaper. Jag hade bett till Gud om hjälp.

Det är viktiga ögonblick när man är i trångmod och ser en stjärna falla, när någon drömmer en hoppingivande dröm, när en bön om hjälp blir besvarad eller när man snubblar över något som man behöver just då. Hoppet är det sista som dör, sägs det. Jag vet hur det är att klamra sig fast i halmstrån.