Ibland drabbas jag av obekväma känslor. Jag kan ligga på sängen och känna djupt obehag eller bli väldigt rädd eller genomborras av smärta. Jag försöker stanna kvar i känslan så gott jag kan.

Att fly från sina känslor är kontraproduktivt för känslorna kommer alltid tillbaka och vi förlänger vårt lidande. Om vi kan stanna upp i stunden och bara känna det vi känner kan känslorna läkas. Jag har börjat att ligga kvar i sängen när obehaget kommer över mig istället för att hoppa upp och börja göra något annat. Det ÄR svårt att ligga kvar men jag arbetar medvetet med att stanna tills obehaget försvinner.

Vi som har drabbats av lidande vill ju allra helst att det ska ta slut. Och min erfarenhet är att det är svårt att komma ur en lidande-spiral. Det krävs en hel del styrka och mod. Vi måste mötas med det som skrämmer och gör ont. Det går inte att komma runt lidandet.

Ibland är det klokt att fly men inte för att bli fri psykisk smärta. Smärtan vill komma till tals och vi måste lyssna på den och ge den vår uppmärksamhet. Först då kan vi bli fria! Och alla känslor har en viss livslängd för att slutligen mattas av och ersättas av en annan känsla.

Jag har kommit långt i mitt arbete med att bli fri lidandet. Tidigare var känslorna outhärdliga och då var jag tvungen att använda psykofarmaka för att få en paus. Man behöver inte vara taskig mot sig själv för att man inte orkar ta itu med all sin smärta och obehag. Det får ta den tid som krävs. Men förr eller senare måste man ta itu med det som gör ont för det försvinner inte av sig själv.