När en person blir allvarligt sjuk påverkar detta människorna omkring den sjuka också.

Jag vet att det är fler än jag som tagit stryk. Även om det bara är jag som varit allvarligt psykiskt sjuk så har det även fått konsekvenser för de som står mig nära. Något annat är inte möjligt.

Jag har varit hård och oförsonlig, både mot mig själv och andra. Jag har satt min hälsa i första hand. Jag har varit jobbig. Jag har varit väldigt låg, min energi har varit låg och jag har inte kunnat glädja mig. Jag har också upptäckt att jag kan bli hatisk när jag lider.

Detta att det påverkar även andra på ett negativt sätt är oundvikligt. När relationer stapplar och vi inte kan göra lustfyllda saker tillsammans så förändras relationerna. Bilden som vi har av varandra förändras också. Relationerna genomgår svåra prövningar.

Ingen av bilderna vi har av varandra är sann eller kanske är alla bilderna sanna. Vi upptäcker nya sidor av varandra, sidor vi inte hade en aning om. Sjukdom och medberoende kan avslöja mycket vi inte visste om oss själva. Och detta är en svår utmaning för relationen.

Jag vet att det inte bara är jag som har lidit. Jag kan inte göra något åt det. Men kanske är det så att lidandet också för andra har inneburit något gott. Det finns en oerhörd potential för utveckling i lidandet. Vi får erfarenheter som är svåra att få på annat sätt och vår medkänsla ökar i bästa fall. Man kan använda det mesta till något positivt i längden.