Paranoian släckte känslan av att ha ett privatliv. Jag kände mig alltid sedd och hörd.

I dagens samhälle är det väldigt enkelt att avlyssna människor. Tekniken som vi omger oss med skapar helt nya förutsättningar för kontroll. Kommer paranoia att bli vanligare undrar jag? Kommer man att kunna avfärda människors upplevelser att vara föremål för granskning lika enkelt som förr?

Paranoian har inte bara varit av ondo. Före mina paranoida upplevelser kände jag mig atomiserad, avskild och ensam. Idag känner jag ett djupt samband mellan mig själv och annat. Det är en stark känsla att jag står i förbindelse med allt som lever och att det spelar roll hur jag lever. Inte minst känner jag en djup förening med min andliga familj: Gud, Jesus, den heliga anden och änglar.

Jag tycker att jag är friskare idag än före mina psykoser. Jag tänker att det är friskt att känna samband. Mer holistiskt.

Men förlusten av känslan att ha ett privatliv har varit jobbig. Och det är just känslan som är viktig tänker jag. Huruvida andra har insyn i mitt liv är inte lika viktigt. Det kan jag ju faktiskt skita i. Det är sunt att skita i vissa saker. Det gör en fri.