Varför ska det vara så fult att tycka synd om sig själv?
Jag känner medlidande med mig själv. Jag känner med mig själv. Och jag upplever att det är en varm känsla som jag riktar mot min egen person. Istället för att tycka att jag har mig själv att skylla för min olycka eller att det är karma som verkar tycker jag faktiskt att det är orättvist.
Ibland tröttnar jag på att vara så snäll mot andra och att sätta mig i sista rummet. Jag inser att jag har stora krav på mig att vara god mot andra. Nu ska jag banne mig ha krav på att ALLTID vara god mot mig själv.
Det är ingen rolig sommar. Jag har ont om cash och är ensam. När det är sommar vill jag inte sitta hemma och uggla. Jag kunde inte följa med syrran till Budapest för jag vägrar att åka utan en vettig reskassa. När jag var 20 år var det OK men inte längre.
Så just nu sitter jag och tycker synd om mig och det känns bra! Jag orkar minsann inte alltid vara duktig och tacksam. Jag har varit duktig för 10 personer minst under många år. Just nu är det skit!