Jag brinner för jämlikhet och då framförallt ekonomisk jämlikhet. Jag vill till exempel att alla ska ha ett hem.

Alla människor ska ha rätt till sjukvård och mediciner. Alla ska ha tillgång till sanitet. Jag tycker att det egentligen borde vara självklart men det är det inte. Att vissa har privata jetplan och andra inte har mat för dagen är djupt orättvist.

Jag tycker att det är konstigt att vi accepterar denna djupt ojämlika värld. Först och främst borde vi se till så att alla har sina grundläggande behov tillgodosedda. Jag förordar ingen millimeterrättvisa. Vi ska fortfarande kunna bli rika på våra talanger, ansträngningar och innovationer.

Jag skulle må betydligt bättre om jag visste att människor har det de behöver. Om jag vet att mina medmänniskor inte dör av blindtarmsinflammation eller annat som enkelt kan åtgärdas.

Det är inte välgörenhet som ska komma tillrätta med ekonomiska klyftor. Att få sina basala behov tillgodosedda ska vara en rättighet som medborgare på vår jord kan kräva.

Jag tycker det är en konstig värld vi lever i. Även framgångsrika och rika människor mår bra av jämlikhet (Jämlikhetsanden: därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen av Richard Wilkinson och Kate Pickett). Världen skulle kunna vara annorlunda. Vi behöver inte acceptera denna snedfördelning som råder.

Det finns färre fattiga och svältande människor idag än tidigare. Fler går i skola. Fler har tillgång till electricitet. (Factfulness: tio knep som hjälper dig förstå världen av Hans Rosling, Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund). Men förändringarna går för långsamt.