Jag har gått ner till barndomen i min sjukdom. Jag har upplevt mina tidiga år. Det var häftigt. Jag minns sådant jag hade glömt i mitt vuxna liv. Och nu bär jag med mig vetskapen i mitt fortsatta liv. Jag minns att jag var djupt Gudstroende som litet barn och nu förnyas min tro genom min barnatro.
Min tro har stärkts. Nu tvivlar jag inte längre utan vet med full vetskap att Gud är verklig och himmelriket likaså. Det gör det lättare att leva utan att ständigt tvivla. Jag lyckades till slut.
Lämna en kommentar