Det hände mig något positivt och min första tanke var att ringa mamma och berätta de goda nyheterna. Sedan kom jag ihåg att hon inte finns hos oss längre.

Mamma var  min största supporter. Hon önskade alltid mig det bästa. Hon blev genuint glad för min skull när bra saker hände mig. Under de senaste åren var hon mycket sjuk och vi kunde inte prata som förr i tiden då vi brukade sitta vid köksbordet och tala om livet. Jag insåg hur mycket jag saknade våra samtal. Det fanns aldrig någon konkurrens eller avundsjuka mellan oss.

Först blev jag sjuk och då hjälpte mina föräldrar mig efter deras förmåga. Sedan blev mamma sjuk och då hjälpte jag till så gott jag kunde. Det var inte så enkelt eftersom jag hade egna hälsoproblem. Jag har inte heller någon vårdutbildning så jag fick helt enkelt göra så gott jag kunde. När slutet för mamma närmade sig var jag förbi av trötthet och när mamma somnade in visste jag att det var vad hon själv önskade. Det var blandade känslor när hon dog.

Nu minns jag henne mer och mer som hon var innan hon blev sjuk. Hon dömde aldrig människor. Hon sa att vi inte vet varför folk gör som de gör. Hon var omtyckt av sina patienter. Alla mina husdjur dyrkade mamma som hade särskilt god hand med djur.

Jag hoppas att du har det bra nu mamma!