The botten is nådd

Hur långt kan man gå?

Hur lågt kan man sjunka?

Hur kasst kan man må?

The botten is nådd av Timbuktu

Under år 1998 var jag som sjukast. Jag hade varit tvungen att flytta tillbaka till mina föräldrar och mitt barndomshem i vuxen ålder och det blev mycket jobbigt. Jag försökte mig på ett eget boende under sensommaren 1998 då jag hyrde en etta i Olofström. I denna lägenhet mådde jag sämre än vad jag kan återge. Min svaga punkt är min mage. Jag kunde inte behålla mat längre än i fem minuter, som mest. Mitt liv kändes som total öken och jag visste inte vad jag skulle göra av min tid. Jag mådde uselt 24 timmar om dygnet. Jag sov oroligt och avstyckat och drömde mardrömmar. Min säng kändes som en planka, fruktansvärt obekväm.

Min familj stod helt handfallen inför det som hände. Jag dövade helt outhärdliga känslor med alkohol och hamnade i ett beroende. I efterhand har jag förstått att jag medicinerade mig med vin. Suget efter alkohol för att slippa lida så svårt blev nästa outhärdliga erfarenhet. Jag led kopiöst av att inte kunna motstå vinet. Det här var också en tid när jag hade återkommande fantasier på att ta mitt liv. Jag fantiserade ofta om hur jag skulle gå tillväga så att min familj skulle slippa hitta mig. Jag har dock aldrig försökt att ta mitt liv. Självmord är faktiskt det värsta jag kan tänka mig. Jag tror på Gud och på ett liv efter detta och kunde inte tänka mig att vandra vidare till andra världar förvirrad och brusten. Jag kom också ihåg hur mycket jag egentligen tyckte om mig själv.

Hur kom jag ut ur detta helvete?

Jag var tvungen att göra någonting av min tid så jag ringde till Försäkringskassan och frågade om jag fick gå en Datortekskurs. Det fick jag. Jag började på hösten 1998. Mitt mående blev genast bättre av att ha sysselsättning och jag tyckte det var meningsfullt att skaffa mig datorkunskaper. Jag har alltid haft lätt att lära och efter avslutad kurs fick jag frågan om jag ville arbeta som handledare. Jag blev överlycklig och livrädd på samma gång. Jag tackade självklart ja till jobbet och arbetade på Datorteket under hela 1999. Det var inte lätt. Jag fick visa upp mig i ett tillstånd som var knäckande för min stolthet men det var det värt. Jag har aldrig mer mått som jag gjorde under den mycket mörka tid på sensommaren 1998.

Jag blev fri från mitt alkoholberoende under vistelse på behandlingshem för psykossjuka. Jag berättar mer om detta senare.

Vad jag har lärt mig av mina erfarenheter från denna tid är att jag måste ha något meningsfullt att göra. Jag har också lärt mig den svåra vägen att jag kan dricka vin om det är förknippat med något roligt. Att dricka alkohol för att jag mår dåligt är en mycket dålig idé.

Jag misslyckades med eget boende denna gång och fick säga upp lägenheten. Att komma hem till Olofström från Malmö svårt sjuk och flytta in i en etta var ingen hit.