Jag läste en romantrilogi av Michael Mortimer för ett tiotal år sedan; Jungfrustenen (2013), Fossildrottningen (2014) och Blodssystrarna (2015). Michael Mortimer är en pseudonym för de svenska författarna Daniel Sjölin och Jerker Virdborg.

I romanen finns en beskrivning av Tjernobyl, där en allvarlig reaktorolycka i kärnkraftverket Tjernobyl ägde rum i april 1986. Området beskrivs som en frodig natur med rik växtlighet och djurliv. Jag blev förvirrad. Själv hade jag en bild av ett utbränt Tjernobyl där inget kunde växa eller leva. Jag började googla på Tjernobyl och mycket riktigt: Grönskan och djurlivet frodas, djuren har återvänt och det växer överallt. Den här informationen skakade om mig.

Jag höll uppe med rökning i 11 månader. Jag mådde inte särskilt bra under denna tid. Jag hade ständiga diarreer och svettades ymnigt om nätterna. Min säng började lukta illa och jag kände mig ofräsch. I samband med min mammas bortgång började jag röka igen. Jag blev då bra i magen och slutade svettas. Det var som om min kropp krävde giftet från cigaretterna. Detta var också något som förvånade mig. Jag lärde mig också att då du har en tarmsjukdom som heter ulcerös kolit så ska du inte sluta röka. Detta är vedertaget. Saker och ting visar sig inte vara så enkla eller självklara. Vi har personliga erfarenheter som strider mot vad som är vedertagen kunskap. Kanske lär sig kroppen att bryta ner vissa gifter så att vi blir mer motståndskraftiga. Jag vet inte.

Jag vet att vi både är lika och olika varandra. Vad som fungerar bra hos någon fungerar ofta annorlunda hos någon annan. Vi får själva lära oss vad just vi behöver för att må bra. Jag försöker lyssna på min kropp.

Det här är kunskaper och erfarenheter som jag gjort. Som visar att sanningen kan vara mera komplex än vad jag först trodde. Ska vi tro på oss själva eller experterna?